Jamen så er der her nogle spørgsmål til dig:
Nej1. Er der på nogen måde et separat 'selv', 'mig', 'jeg'? Har der nogensinde været det?
Illusionen startar det ögonblick jag tror på tanken att där finns rätt eller fel känslor, tankar. Att upplevelser i olika situationer ska kännas på ett viss sätt för att vara bra för mig, och att där finns något utanför mig själv som bestämmer min lycka. Dessa tankar uttrycker en brist på något, att man lider avsaknad av något eller så uttrycker tankarna att man kan komma att förlora något och på så sätt lida brist på något senare. På så sätt börjar man sälja ut sig själv, spontaniteten upphör, man börjar kalkylera vilket beteende som ger mest utdelning. Man sneglar på andra. Spelet är igång. Man tror att man är det viktigaste av allt. Man tror också att livet i sig självt skulle bry sig om och vara upptagen med att tillgodose dessa ens illusoriska definitioner på rätt och fel, gott och ont. Denna illusion gör att man börjar tävla, det blir en kamp. Uppnår man sitt begär blir man nöjd men snart uppstår en ny rastlöshet och så blir det ett nytt begär och så där fortsätter det tills man tills slut börjar tröttna och se förnedringen i att jaga något som inte finns och då börjar nästa förnedring att jaga Sanningen om livet. Illusionen är att man tror sig ha ett val att välja att tro på tanken.2. Forklar i detaljer, fra din egen oplevelse, hvad illusionen om et separat selv er, hvornår det starter og hvordan det virker,? Beskriv det som du ser det nu.
Förnedrande. Jag ser mina egna giriga begär. Hur jag säljer ut mig och det jag vill, det jag ser i ögonblicket för ingenting. Eftersom jag hela tiden velat tro att där fanns något form av fri vilja att välja mellan att tro på tanken eller inte tro på tanken så kände jag en djup skuld och skam. Och gör så fortfarande-känner skuld och skam. Jag släpper dock taget mycket mycket fortare om skuld- och skamkänslor. Jag slutar allt mer slå på mig själv.3. Hvordan føles det at se dette? Hvad er forskellen fra før du startede denne dialog? Fotæl om de sidste par dage.
Det känns som om jag inte har något att hålla fast vid. Hjärnan har jobbat febrilt de sista dagarna, jag har känt en sådan stress, en förvirring, vem är jag nu, vad ska jag nu tro på osv. Nu har det lugnat ner sig och jag börjar känna något i kroppen, något behagligt, något som jag börjar lyssna till och vill ha mer av. Jag har också börjat känna en slags sorg, en slags ensamhetskänsla. Det är inte de vanliga känslorna om ensamhet. De är annorlunda. Djupare på något sätt.
Jag vet inte. Jag kan uppriktigt inte säga vad. Jag önskar att jag kunde det men jag kan inte.4. Hvad var det sidste skub, der fik dig til at se?
Nej där finns inget jag kan besluta, påverka, välja eller kontrollera.5. Er der noget i livet som du beslutter, kan påvirke, vælge eller kontrollere? Får du noget til at ske? Giv eksempler fra din egen oplevelse.
Du kan besvare alle på en gang, et par stykker ad gangen eller et for et, som det passer dig
Mvh Fria
